Är så fullkommligt trött på människor.. Vissa är så fruktansvärt egoistiska (!!) Dem tänker bara så sig själva och när det passar dem då ska man stå där med öppna armar och ta emot glädje, sorg, aggressioner osv. Men när man själv känner någon form av frustration, sorg, glädje eller något annat då sitter man där själv och drar av håret från huvudet.. (Ja, jag vet jag har en karl men det är inte riktigt samma sak som att ventilera till en vän även om han är min bästa vän men han är inte kärrig.. ) JAG BLIR SÅ FÖRBANNAD, vart är dem där så kallade vännerna när man faktiskt behöver dem?! Tänker dock inte namn ge vem eller vilka jag för tillfället hatar men aah.. och antagligen kommer dem inte ta åt sig heller för "dem gör ju aldrig något fel"..
